«« | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 | »»  Artist: Leon Everett  Titel: From Our House To Yours, Merry Christamas  Skivbolag: Leon Everette  Recensent: Lars Thell  Betyg: Leon Everette Baughman föddes i Aiken , South Carolina 1948. Under sin militärtjänstgöring i Viet Nam deltog han i en talangtävling som flottan hade anordnat. Han vann denna och det gjorde att Leon bestämde sig för att satsa på musiken och han flyttade till Nashville efter tjänstgöringen. Han hade ett antal hits på RCA under 80-90-talet.1997 blev Everette frälst och har sedan dess turnerat som country-gospel-musicartist. Han är idag tillsammans med sin hustru Diane stöttepelare i en kyrka i sin födelsestad Aiken, South Carolina. Den här CD med julsånger innehåller bara åtta låtar vilket är att beklaga då jag gärna hade njutit av Leon’s röst i fler låtar. Skivan inleds med Willie Nelson’s ”Pretty Paper” som Leon gör full rättvisa, en låt som jag gillar och den tillhör topparna på skivan. Leon fortsätter med en uptempo-version av ”Go tell it on the mountain”. Efter denna sänker Leon tempot i den klassiska “Silent Night”. Buck Owens och Don Rich är männen bakom uptempo-låten ”Santa looked a lot like daddy”. En av skivans stora behållning är ”Away in the manger” som skrevs redan i slutet av 1800-hundratalet. Leon gör denna i en mycket bra version som jag lyssnar på om och om igen. Så ökas tempot ordentligt i ”Rudolph the red nose reindeer”. Skivans bästa låt är den lugna ”Every time I hear blue Christmas” som är en låt som Leon skrev och spelade in redan 1982 på en samlingsjulskiva från RCA. Sista låten på skivan är också en låt i lite lugnare tempo. Att jag ger skivan 3,5 hattar beror på de två topparna på skivan, det kan verka generöst då den bara innehåller åtta låtar och bara tre toppar, men det står jag för. Publicerad: 2023-02-06   Artist: The Alex Leach Band  Titel: All The Way  Skivbolag: Mountain Home Music Company  Recensent: Lars Thell  Betyg: Bandet kommer från de östra delarna av Tennessee och är en helt ny bekantskap för mig. Bandet består av Alex Leach gitarr och sång, Miranda Leach sång, Kasey Moore fiddle, gitarr o sång, Zach Russell mandolin, gitarr o sång. Baker Northern banjo, mandolin och JT Coleman bas. Som ni förstår av sättningen så handlar det om bluegrass, men det är en lite annorlunda bluegrasskiva som innehåller 12 låtar. Varför då annorlunda, jo Alex och hans fru Miranda har skrivit alla låtarna och det är en bred variation där en del låtar drar sig åt americana/singer-songwriter-stil i stället för den mer strikta bluegrass-stilen (om det nu finns någon sådan, och det gör det väl). Skivan inleds med ”Together (we’re going all the way) som är en lite snabbare låt. Tempot ökar ytterligare något i ”Walk a mile in my shoes”. Miranda och Kasey bjuder på fin stämsång i “Slip slidin’ away” som är en lugn låt. En låt som jag gillar är ”Today could be my last” som går i mediumtempo. Gruppen ökar tempot igen i ”The game is always different” och ”Little secret”. Två lite lugnare låtar år “Loveland” och “She’s on a different train” den senare i valstakt och en skivans toppar. ”Wunderlust” är en lite stillsammare låt som jag gillar. ”Lineman in the rain” och ”Up to you” är två lite snabbare låtar. Skivan avslutas med ”High tide” som går i mediumtempo. Provlyssna gärna före ett köp. Publicerad: 2023-02-06   Artist: The Broken Spokes  Titel: Where I Went Wrong  Skivbolag: Broken Spokes  Recensent: Lars Thell  Betyg: Bandet som kommer från Houston, Texas har tagit sitt namn efter det berömda Honky Tonket i Austin, Texas. The Broken Spokes består av sex medlemmar, frontmannen och sångaren Brent McLellan, gitarristen Josh Artall, Kevin Skrla steel , Ellen Story fiddle, Lawrence Cevallos bas och Gus Alvarado trummor. Det här är bandets andra CD, den första kom 2016. Skivan innehåller 10 låtar och vi får strikt country tillsammans med ett par Texas-swinglåtar (vad annars av att Texasband). Bandet inleder med titellåten ”Where I went wrong” som är en lite snabbare låt. De fortsätter med ”All I hear you say” som är en shuffle i mediumtempo. En av skivans bästa låtar är den lugna ”Bigger fool” en riktigt fin låt. I ”Someday, not today” så ökas tempot, en bra bugglåt. Inget Texasalbum utan en swinglåt, här bjuds vi på den klassiska ”Drivin’ nails in my coofin”. Den följs av en härlig fyrfyra i ”These empty arms of mine”, en av skivans toppar. Bandet fortsätter med den välkända ”Honky Tonk song” av Buck Paddy och Mel Tillis” och swinglåten ”River of blues”. En av skivans absoluta toppar är fyrfyran ”Honky Tonkitis” från Tex Atchinson’s penna, som Carl Butler fick en hit med 1961, här i en toppversion. Skivan avslutas med en lugn fin låt ”Waiting so patiently”, en riktig fin låt. En riktigt bra skiva som du inte behöver tveka för att inhandla. Publicerad: 2023-02-06   Artist: Billy Swan  Titel: Higher Than The Earth  Skivbolag: Lyn Lou record  Recensent: Lars Thell  Betyg: William Lance Swan (Billy Swan) föddes 1942 i Cape Girardeau, Missouri. Han uppmärksammades för att han skrev Clyde McPatters hit “Lover please” , 1962. Efter att ha flyttat till Tennessee så började han skriva låtar åt flera kända artister. Det var först 1974 som han blev känd som artist själv då han fick en monsterhit med ”I can help”. Den här hans nya CD innehåller 12 låtar och har en religiös inriktning, jag vill inte riktigt kalla den för en gospel eller sacred-song skiva, men som sagt det är religiösa texter. Jag ska nämna några låtar som jag tycker är bra och den första av dem är ”Ezekiel” som är en rockig låt i högt tempo med pumpande piano i bakgrunden. Billy sänker tempot i ”Shoot for Kingdom come” , ”God appreciation day” och “Jesus i still with us now”, den senare en bra låt. Efter dessa lite lugnare låtar så ökas tempot igen i den rockiga ”Up above my head” som också har ett pumpande piano i bakgrunden. Titellåten ”Higher than the earth” är en lugn låt i stilla valstakt. Billy avslutar skivan med två välkända låtar ”Amazing Grace” och ”How great thou art”, den senare i en bra version. Tyvärr kan jag inte ge skivan ett högre betyg. Publicerad: 2023-02-06   Artist: Jake Penrod  Titel: Million - Dollar Cowboy  Skivbolag: Papaw records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Jake Penrod är född 1985 i Tyler, Texas. Tyvärr har jag inte hittat så mycket uppgifter om honom. Jag har sett någonstans att någon har skrivit att han skulle kunna vara ett kärleksbarn av Hank Williams och Kitty Wells på grund av hans sätt att sjunga. Jake har tre fullängds-CD (två av dessa är tribute till Hank Williams) och två mini-CD ute före denna hans senaste. Den här CDn innehåller 11 låtar och här bjuds vi på låtar i mer traditionell country-stil. Cdn inleds med en lite lugnare låt ”If you’ll be mine”. Den följs av en av skivans höjdare ”Have you ever been a fool” som är en svängig, gungande låt i fyrfyra-takt. I ”Little mama” så får vi höra Jake’s starka influenser av Hank Williams, en lite snabbare låt med en fin steel i bakgrunden. Jake sänker tempot lite i ”Blues for company”. Den följs av ännu en kanonlåt i ”Better than being alone” som går i gungande stilla valstakt. Jake bjuder på ännu en topplåt i den lite lugnare ”The hang of leaving you” en av topparna på skivan. Tempot sänks lite i ”So goodbye”. Fyrfyran ”I bet she hasn’t cried” är ännu en av skivans toppar , en riktig svängig låt, kanske skivans bästa. ”Erasing you” är en lite snabbare låt med ett ”pumping” piano i bakgrunden, en riktig bugglåt. Topplåtarna kommer på rad, nästa topplåt är James Hands fyrfyra ”In the corner, at my table, by the jukebox” med ett härligt steelsolo, det kan inte bli så mycket bättre än så här. Skivan avslutas med Bobby Braddock och Curly Putman’s ”He stopped loving her today” som ju George Jones har gjort odödlig. Jake gör den lite snabbare i sin tolkning vilket inte höjer versionen, jag tror att den hade passat honom bättre i lite lugnare tempo. Trots det här är en skiva som ska finnas hos varje sann countryfan, bara att inhandla. Publicerad: 2023-02-06   Artist: Jim Lauderdale  Titel: Game Changer  Skivbolag: Sky Crunch Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: James Russell Lauderdale “Jim” föddes den 11 april 1957 i Troutman, North Carolina. Sedan debutskivan “Planet Of Love” (1991) så har Jim släppt ytterligare dryga 30-tal skivor. Den här, hans senaste, innehåller 12 låtar och har en blandning av uptempolåtar och lite lugnare ballader. Jag har fastnat för de senare. Skivan inleds med två lite snabbare låtar ”That kind of life (That kind of day) och ”Friends again”. Efter denna rivstart sänker Jim tempot i “Keep it real”, och titellåten ”Game changer” båda rätt bra låtar. Skivans absoluta topplåt är den lugna balladen ”Wishbone” som är en sådan låt man önskar att den inte slutar. I ”Lightning love” ökas tempot något . ”Our happy hour” är en släpig ballad. Den följs av en av topparna på skivan ”We’re all we’ve got” som är en lite lugnare låt. Jim fortsätter med ”Let’s make some memories” en låt i lugn swingtakt. Så ökar Jim tempot igen i ”I’ve heard of that” och ”You’re hoggin’ my mind”. Skivan avslutas med ännu en lugn ballad “I’ll keep my heart open for you”, en bra låt. Jag föreslår att du provlyssnar före ett köp. Publicerad: 2023-02-06   Artist: Vanessa Bourne  Titel: Give Me A Break  Skivbolag: Big Matador Recording  Recensent: Lars Thell  Betyg: I SCC-NYTT 2021 recenserade jag Vanessas första CD och gav henne toppbetyg. Nu är hon ute med sin andra skiva, även den inspelad i Nashville med Curt Ryle som producent. Denna nya Cd går i samma stil som den första , alltså strikt traditionell country med steel och fiddle i kompet. Skivan inleds med ”My three queens” en låt i lite snabbare tempo. Vanessa fortsätter med en lite stillsammare swinglåt ”In my next life” (ej Max D. Barnes-låten). Titellåten Give me a break” är en låt i mediumtempo som är en bra danslåt. Tempot ökas lite i ”All tied up in you”, en svängig låt. Skivan bjuder på en fin jullåt ”It don’t feel like christmas” en mycket bra låt. Vanessa fortsätter med ”Lord, I hope this day is good”, som vi känner igen från Don Williams inspelning, Vanessas version är något lugnare. Ännu en lite lugnare låt är ”That’s where you’re wrong again” som har lite swinginfluenser. En av skivans toppar är ”The simple things in life” som går i mediumtempo, en mycket bra låt. Ännu en bra låt är Sonny Throckmorton och Glenn Martin’s ”We’re back in love again”, en lugn fin låt. Jag har fastnat för ytterligare en bra låt ”You’ll be seeing me” som är en låt i lugnt mediumtempo, en av topparna på skivan. På den fysiska CDn så finns det ytterligare en låt med ”I wanna be loved like that” som är en riktigt svängig uptempolåt. Vanessa gör ingen vän av god countrymusik besviken. Publicerad: 2023-02-06   Artist: Gene Watson  Titel: Outside The Box  Skivbolag: Fourteen Carat Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: 79-årige Gene Watson har åter varit i inspelningsstudion och detta är hans 35.e studioalbum sedan starten1973. Här bjuder Gene på dryga 43 minuter med lugna fina låtar där ingen faller ur ramen (även om titeln säger annat). Skivan inleds med en lugn ballad ”If I had any pride left at all”. Tempot ökar något i ”If she only knew”. Skivans absoluta topplåt är ”Wonderful future” en fantastisk ballad där Willie Nelson hörs i bakgrunden, som jag spelar om och om igen. Gene fortsätter i samma lugna tempo med ”Lie to me” och ”Some fools”, jag gillar den senare bäst. Ännu en fin ballad är den lugna ”I’ll keep holding your memory” en av skivans bästa låtar. Gene tar hjälp av Rhonda Vincent som duettpartner i ”I’ve got one of those too” som är en lugn fin låt som tillhör topparna på skivan. Ännu en låt som jag gillar är ”They played it” där tempot har ökat något, ett piano och en steel i bakgrunder förhöjer intrycket och njutningen, en topplåt. Enda låten som jag inte fastnar för är ”The blues are alive and well” som går i ett stillsamt tempo. Gene fortsätter med ännu en lugn ballad i ”Who do you think you are”. Ännu en fin låt är den stillsamma “It looked good on paper” som har en bra text som jag fastnar för. Skivan avslutas med Hank Cochrans ”Loneliness is eating me alive” (som blev en hit för Merle Haggard), även denna tillhör topparna på skivan. Gillar du lite lugnare låtar framförda av en av de bästa sångarna (i dag) så är det bara att inhandla skivan. Jag lovar dig en njutbar stund med Gene. Publicerad: 2023-02-06   Artist: Wesley Dennis  Titel: Then And One More Day  Skivbolag: KDM Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Wesley Dennis föddes i Clanton , Alabama 1963. Han fick sitt första skivkontrakt (med Mercury records) 1995. Innan dess arbetade han med att montera vindrutor på bilar och sjöng på barer på kvällarna. Wesley har bara spelat in tre album före denna, Den första ”Wesley Dennis” kom 1995, den andra ”Country to the core” kom 1999. Sedan försvann Denis från musiken några år och återkom först 2012 med ”Country enough”. Vad han gjorde under sin frånvaro vet jag inte. Desto bättre är det att han nu är tillbaka med en ny skiva, han är saknad av många. Den här nya skivan innehåller tretton låtar och är en bra blandning av lugna och några lite snabbare låtar. Skivan inleds med Dallas Frazier och A.L.”Doodle” Owens kanonlåt ”I’m so afraid of losing you again” i en toppversion. Wesley fortsätter med ännu en topplåt ”Where are all the girls I used to cheat with” från Sanger D. Shafers penna. Efter dessa lite lugnare låtar så ökas tempot i “Halo and horns” som svänger bra. ”Alabama dreams” är en lugn fin ballad. Wesley fortsätter med en av topparna på skivan ”All my friends are behind bars” som är en låt i mediumtempo, en mycket bra låt. Wesley bjuder på ännu en lugn fin ballad i ”Love the tired of you”. Efter denna ballad så ökas tempot lite i ”Who’s gonna take you when you go” som är en mycket bra låt. Wesley återkommer med ännu en lugn ballad i ”This song’s for you”. I nästa låt ”Birmingham turnaround” ökas tempot lite, låten skrevs av Sanger D. Shafer och Warren Robb, den minnesgode kommer ihåg Keith Whitleys version av denna låt. Titellåten ”Then and one more day” är en lite lugnare låt som tillhör topparna på skivan. Ännu en topplåt är den lugna balladen ”If I had any pride left at all” från John Greenebaum, Troy Seals och Eddie Setsers pennor. Efter denna ballad ökar Wesley tempot i den svängiga ”Hey pretty baby”. Skivan avslutas med ännu en fin ballad ”Little things”. Du som ännu inte har någon skiva med Wesley Dennis, nu är det dags (det kvittar vilken av han fyra skivor du köper alla är bra). Enligt min mening så är Wesley Dennis en av de bästa sångarna, inom countryn, med en fantastisk röst. Ett toppalbum. Jag hoppas att det inte tar 10 år tills nästa album kommer. Publicerad: 2022-10-01   Artist: West Of Texas  Titel: Heartache, Hangovers & Honky Tonk  Skivbolag: Heartache, Hangovers & Honky Tonk Pleasant Valley Ranch Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: West of Texas är ett helt nytt band för mig, men vilken bekantskap. Bandet kommer från Californien, men har tydligen rötter i Texas också (kanske därav namnet). Detta är bandets första CD och den innehåller en blandning av honky-tonk, western swing och några ballader, alltså en bra blandning mellan Kalifornien- och Texas-country på de sexton spåren. Bandets sångare och frontfigur, Jerry Zinn, har skrivit alla låtarna förutom tre där han har haft medwriters. De första låtarna spelades in redan 2009 och 2012, men på grund av att Jerry drabbades av sjukdom och inte kunde sjunga så lades projektet på is. 2019 skulle det återupptas, med då kom pandemin och satte stopp till förra året. Så äntligen får vi njuta av detta eminenta band. CDn inleds med ”My Whiskey Life” som är en snabb western-swinglåt. Den följs av en av skivans bästa låtar ”Foolin’” som är en härlig fyrfyra. Tempot sänks lite i ”The cost of lovin’ you” och ”Darlin’ how you’ve changed”. Två bra låtar är “This fool” och “Watcha drinkin’” som båa är lite lugnare låtar. Så ökar bandet tempot igen i ”Dead end jobs blues” och ”Bayou boy” den senare en svängig cajunlåt. ”Cheatin’, drinkin’, hurtin’ song” och ”Fixin’ to love you” är två låtar som inte tilltalar mig. Tempot sänks lite i ”Sign of a broken heart”. En av topparna på skivan är den svängiga shufflen ”If you were in my shoes”. Jag gillar också den lugna ”You’re still the one I dream of”. Ytterligare tvåtopplåtar är uptempolåten ”12 steps to drinkin’” och ”Sound of my heart breakin’” den senare en svängig shuffle. CDn avslutas med en radio edition av ”Watcha drinkin’”. En överraskande bra skiva som med sin variation av lugna och snabba låtar tror jag passar många av er. Att Jerry dessutom backas av suveräna musiker och ett härligt sound gör inte saken sämre. Ett givet köp för dig som gillar REAL COUNTRY. Publicerad: 2022-10-01   Artist: Dallas Wayne  Titel: Coldwater, Tennessee  Skivbolag: BFD/Audium Nashville  Recensent: Lars Thell  Betyg: 66-åriga Dallas Wayne föddes i Springfield, Missouri men växte upp i Barnson, Missouri och Cape Girardeau, Missouri. I mitten av 70-talet flyttade han till Nashville för att bli demosångare för olika musikförlag. Efter en sejour i Texas så bor han numera i Bristol, Tennessee där han mellan turnéerna arbetar som diskjockey. Jag har tidigare recenserat några av hans 13-14 soloalbum och jag har överlag givit honom höga betyg. Dallas är ju en av många mindre kända men ack så duktig artister som ägnar sig åt strikt country. Den här hans senast CD som innehåller tio låtar, samtliga från Waynes penna, är inget undantag. Producenten Buddy Canno i bjuder på en bra blandning av lugna ballader och ett par fyrfyror. CDn inleds med en lite snaggare låt ”I hit the road(and the road hit back). Den följs av en lugn ballad ”I’m back and lonelier than ever”. Titellåten ”Coldwater, Tennessee är också en lite lugnare låt som jag gillar. Skivans absoluta topplåt är den lugna ”He even brought her flowers” där vi får höra Bill Anderson recitera en vers, en fantastilsk text och en riktig tårdrypare där man lyssnar till varje ord. Den följs av ”Rock Bottom, population 1” som är en svängig shuffle i högt tempo som inte går att sitta still till, en riktigt bra låt. Wayne fortsätter i lite lugnare tempo i den vackra ”Under the overpass”. Tempot ökas något i Something inside”. Nästa låt som jag gillar är den lugna ”That should be me and you”, riktig bra låt. Den följas av ”If these walls could cry” som är en svängig fyrfyra som tillhör topparna på skivan. CDn avslutas med ”I’m your biggest fan” som är en lugn ballad. Har du inte upptäckt Dallas Wayne tidigare så är det dags nu. Publicerad: 2022-10-01   Artist: Bill Carter  Titel: Ramblin’ fever ”The Complete Recordings From 1953-1961  Skivbolag: Bear Family Records BCD 17650  Recensent: Lars Thell  Betyg: William Franklin Carter ”Bill Carter” föddes den 11 december 1929 i Eagleton, Arkansas. Efter en mellanlandning i Eageltown, Oklahoma flyttade familjen till Indio, Kalifornien. Bill är idag snart 93 år men Hans minne är fortfarande bra. I det lilla häftet (boken9 som medföljer denna minibox å berättar Bill olika minnen från sin korta karriär. Den varade ju bara knappa tio år vilket bara är att beklaga. Vi får bland annat höra om att han en kväll, när Bill var mitt i andra versen av ”Crazy Arms”, blev han beskjuten av en berusad man som trodde att Bill hade en affär med hans tjej. Bill och bandet fick slänga sig ner på golvet med kulor vinande omkring sig. Vi kan också läsa om. Vid ett annat tillfälle kom en avundsjuk artist upp på scenen i fyllan och villan och lovade att han skulle skjuta Bill efter hans framträdande. Bill fick slussas ut bakvägen och köras därifrån. Dagen efter träffade Bill killen som då var nykter och de pratade ut om händelsen. Vi får också läsa om bakgrunden till att Bill blev frälst och avslutade sin karriär för att i stället åka runt som sjungande predikant. Så till det musikaliska. Boxen innehåller två skivor med totalt 67 olika inspelningar varav några alternativtagningar och några tidigare outgivna låtar. Materialet är, som det var på den tiden, lite blandat med rock, rockabilly, gospel och country. Jag kommer att koncentrera mig på country och gospellåtarna. Första låten som jag gillar är ”A story book affair” som är en låt i mediumtempo med en steel i bakgrunden, låten skrevs av hans basist Vern Orr. Bill fortsätter med en cover av Marty Robbins fina ”I couldn’t keep from crying” som följs av J.D.Millers ”That’s me without you” en låt i stilla valstakt. Bill bjuder på några lugna fina låtar i ”Long lost girl”, ”Making believe”, ”More than a man can stand” och ”By the sweat of my brow”. På slutet av första skivan så får vi höra några gospellåtar där den svängiga “When God dips his love in my heart” är först ut. Den följs av bra versioner av ”Amazing Grace”, ”This world is not my home” och ”Where we never grow old”. Skivan avslutas med “Secret date” som är en svängig låt från 1960. Från den andra skivan så är ”The legend of Billy the kid” den första som fastnar. Bill fortsätter sedan med några gospellåtar, ”Cross road”, ”Good Lord to keep me happy”, ”Won’t you go there with me”, ”Thank you dear Lord” och ”Only a tramp on the street” de två senare i stilla valstakt. Vi får höra Colt 45 part 1 och 2 som handlar om pistolmannen Billy (bör vara Billy the kid), bra låtar i stilla valstakt. Bills största hit var ”Shot four times and dying” och det är ju den låten man förknippar honommed. En riktig bra låt är den lite lugnare ”The 12th man” från Bill Andersons penna, en av topparna på denna box. Ytterligare ett par bra låtar är ”From time to time” (Roger Miller och Bill Anderson) samt ”Lookin’ through the bars”. En mycket trevlig box som jag tror att alla som gillar 50-60-talscountry gillar. Mina tankar när jag lyssnar på boxen är ”tänk om han hade fortsatt att spela in countrylåtar ytterligare 10 år, vad hade vi haft då, jo en av de riktigt stora stjärnorna”. Publicerad: 2022-10-01   Artist: Dale Watson  Titel: Jukebox Fury  Skivbolag: Cleopatra Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Snart 60-åriga Dale Watson (han fyller den 7 oktober) är delvis skyldig till att Vår förening finns. Den 4 maj 1996 var jag och några kompisar i Säterdalen för att lyssna till Dale. På hemvägen föreslog jag att vi skulle starat en förening och ta artister till oss istället för att vi ska åka land och rike runt för att lyssna på countryartister. Efter att funderat hur vi skulle gå till väga så träffades några av oss hemma hos mig den 2 september och föreningen bildades. Dale har därefter följt mig genom åren (eller jag följt honom). Hans skivor har ju genom åren blivit riktiga glädjekällor då han har bjudit på härlig jordnära country på de dryga 30-tal album som han har släppt. Tyvärr tycker jag att han inte har lyckats med denna sin senaste CD ”Jukebox Fury” där jag inte känner igen honom. Kan det vara så att Dale och producenten Danny B. Harvey vill hitta en ny bredare publik, jag vet inte. CD innehåller tolv låtar som alla är covers från olika genrer, mest americana / alternativcountry. CDn inleds med ”Turn the page” från Bob Seegers penna och ”Sundown” som Gordon Lightfoot har skrivit. Dale fortsätter med ”Always on my mind” där Linda Gail Lewis är duettpartner i en skaplig version. Vi bjuds på Tony Joe Whites ”Polk Sallad Annie” och ”For what it’s worth” av Stephen Stills. I dden lite snabbare stökiga ”Treat her right” är Steve Crooper duettpartner. Ska jag utnämna en topplåt på skivan så får det bli Wayloncovern ”I’ve always been crazy” där Dale har Lorrie Morgan som duettpartner i en bra version. John Fogerty skrev ”Have you ever seen the rain” som är en bra låt. ”Bluer than blue” är en släpig ballad från Randy Goodruns penna. Dale gör en godkänd tolkning av Don Schlitz ”The Gambler” som ju Kenny Rogers hade en hit med. ”A horse with no name” är en låt av Dewey Bunnell, inte i min smak. CDn avslutas med ”Act naturally” som Vonie Morrison och Johnny Russel plitade ihop och som vi minns som en Buck Owens hit, här har Dale The Hillbilly Moon Explosion som duettpartner i en bra version. Nej tyvärr är det inte en skiva som jag fastnar för. Jag kan blunda och välja bland hans tidigare skivor och jag garanterar att jag blir betydligt mer nöjd med den jag får fram. Mitt råd är att du satsar på någon (eller några) av hans tidigare utgivningar. Publicerad: 2022-10-01  «« | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 | »» Register över alla recenserade skivor på hemsidan Sök efter recensioner

Adress: Smålands Country Club C/o Lars Thell, Stångågatan 37, 598 37 VIMMERBY. Telefon: 0492-137 62, E-mail: lars.thell@home.se, Hemsida: www.smalandscountryclub.tk