«« | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 | »»  Artist: Vanessa Bourne  Titel: Give Me A Break  Skivbolag: Big Matador Recording  Recensent: Lars Thell  Betyg: I SCC-NYTT 2021 recenserade jag Vanessas första CD och gav henne toppbetyg. Nu är hon ute med sin andra skiva, även den inspelad i Nashville med Curt Ryle som producent. Denna nya Cd går i samma stil som den första , alltså strikt traditionell country med steel och fiddle i kompet. Skivan inleds med ”My three queens” en låt i lite snabbare tempo. Vanessa fortsätter med en lite stillsammare swinglåt ”In my next life” (ej Max D. Barnes-låten). Titellåten Give me a break” är en låt i mediumtempo som är en bra danslåt. Tempot ökas lite i ”All tied up in you”, en svängig låt. Skivan bjuder på en fin jullåt ”It don’t feel like christmas” en mycket bra låt. Vanessa fortsätter med ”Lord, I hope this day is good”, som vi känner igen från Don Williams inspelning, Vanessas version är något lugnare. Ännu en lite lugnare låt är ”That’s where you’re wrong again” som har lite swinginfluenser. En av skivans toppar är ”The simple things in life” som går i mediumtempo, en mycket bra låt. Ännu en bra låt är Sonny Throckmorton och Glenn Martin’s ”We’re back in love again”, en lugn fin låt. Jag har fastnat för ytterligare en bra låt ”You’ll be seeing me” som är en låt i lugnt mediumtempo, en av topparna på skivan. På den fysiska CDn så finns det ytterligare en låt med ”I wanna be loved like that” som är en riktigt svängig uptempolåt. Vanessa gör ingen vän av god countrymusik besviken. Publicerad: 2023-02-06   Artist: Gene Watson  Titel: Outside The Box  Skivbolag: Fourteen Carat Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: 79-årige Gene Watson har åter varit i inspelningsstudion och detta är hans 35.e studioalbum sedan starten1973. Här bjuder Gene på dryga 43 minuter med lugna fina låtar där ingen faller ur ramen (även om titeln säger annat). Skivan inleds med en lugn ballad ”If I had any pride left at all”. Tempot ökar något i ”If she only knew”. Skivans absoluta topplåt är ”Wonderful future” en fantastisk ballad där Willie Nelson hörs i bakgrunden, som jag spelar om och om igen. Gene fortsätter i samma lugna tempo med ”Lie to me” och ”Some fools”, jag gillar den senare bäst. Ännu en fin ballad är den lugna ”I’ll keep holding your memory” en av skivans bästa låtar. Gene tar hjälp av Rhonda Vincent som duettpartner i ”I’ve got one of those too” som är en lugn fin låt som tillhör topparna på skivan. Ännu en låt som jag gillar är ”They played it” där tempot har ökat något, ett piano och en steel i bakgrunder förhöjer intrycket och njutningen, en topplåt. Enda låten som jag inte fastnar för är ”The blues are alive and well” som går i ett stillsamt tempo. Gene fortsätter med ännu en lugn ballad i ”Who do you think you are”. Ännu en fin låt är den stillsamma “It looked good on paper” som har en bra text som jag fastnar för. Skivan avslutas med Hank Cochrans ”Loneliness is eating me alive” (som blev en hit för Merle Haggard), även denna tillhör topparna på skivan. Gillar du lite lugnare låtar framförda av en av de bästa sångarna (i dag) så är det bara att inhandla skivan. Jag lovar dig en njutbar stund med Gene. Publicerad: 2023-02-06   Artist: Wesley Dennis  Titel: Then And One More Day  Skivbolag: KDM Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Wesley Dennis föddes i Clanton , Alabama 1963. Han fick sitt första skivkontrakt (med Mercury records) 1995. Innan dess arbetade han med att montera vindrutor på bilar och sjöng på barer på kvällarna. Wesley har bara spelat in tre album före denna, Den första ”Wesley Dennis” kom 1995, den andra ”Country to the core” kom 1999. Sedan försvann Denis från musiken några år och återkom först 2012 med ”Country enough”. Vad han gjorde under sin frånvaro vet jag inte. Desto bättre är det att han nu är tillbaka med en ny skiva, han är saknad av många. Den här nya skivan innehåller tretton låtar och är en bra blandning av lugna och några lite snabbare låtar. Skivan inleds med Dallas Frazier och A.L.”Doodle” Owens kanonlåt ”I’m so afraid of losing you again” i en toppversion. Wesley fortsätter med ännu en topplåt ”Where are all the girls I used to cheat with” från Sanger D. Shafers penna. Efter dessa lite lugnare låtar så ökas tempot i “Halo and horns” som svänger bra. ”Alabama dreams” är en lugn fin ballad. Wesley fortsätter med en av topparna på skivan ”All my friends are behind bars” som är en låt i mediumtempo, en mycket bra låt. Wesley bjuder på ännu en lugn fin ballad i ”Love the tired of you”. Efter denna ballad så ökas tempot lite i ”Who’s gonna take you when you go” som är en mycket bra låt. Wesley återkommer med ännu en lugn ballad i ”This song’s for you”. I nästa låt ”Birmingham turnaround” ökas tempot lite, låten skrevs av Sanger D. Shafer och Warren Robb, den minnesgode kommer ihåg Keith Whitleys version av denna låt. Titellåten ”Then and one more day” är en lite lugnare låt som tillhör topparna på skivan. Ännu en topplåt är den lugna balladen ”If I had any pride left at all” från John Greenebaum, Troy Seals och Eddie Setsers pennor. Efter denna ballad ökar Wesley tempot i den svängiga ”Hey pretty baby”. Skivan avslutas med ännu en fin ballad ”Little things”. Du som ännu inte har någon skiva med Wesley Dennis, nu är det dags (det kvittar vilken av han fyra skivor du köper alla är bra). Enligt min mening så är Wesley Dennis en av de bästa sångarna, inom countryn, med en fantastisk röst. Ett toppalbum. Jag hoppas att det inte tar 10 år tills nästa album kommer. Publicerad: 2022-10-01   Artist: West Of Texas  Titel: Heartache, Hangovers & Honky Tonk  Skivbolag: Heartache, Hangovers & Honky Tonk Pleasant Valley Ranch Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: West of Texas är ett helt nytt band för mig, men vilken bekantskap. Bandet kommer från Californien, men har tydligen rötter i Texas också (kanske därav namnet). Detta är bandets första CD och den innehåller en blandning av honky-tonk, western swing och några ballader, alltså en bra blandning mellan Kalifornien- och Texas-country på de sexton spåren. Bandets sångare och frontfigur, Jerry Zinn, har skrivit alla låtarna förutom tre där han har haft medwriters. De första låtarna spelades in redan 2009 och 2012, men på grund av att Jerry drabbades av sjukdom och inte kunde sjunga så lades projektet på is. 2019 skulle det återupptas, med då kom pandemin och satte stopp till förra året. Så äntligen får vi njuta av detta eminenta band. CDn inleds med ”My Whiskey Life” som är en snabb western-swinglåt. Den följs av en av skivans bästa låtar ”Foolin’” som är en härlig fyrfyra. Tempot sänks lite i ”The cost of lovin’ you” och ”Darlin’ how you’ve changed”. Två bra låtar är “This fool” och “Watcha drinkin’” som båa är lite lugnare låtar. Så ökar bandet tempot igen i ”Dead end jobs blues” och ”Bayou boy” den senare en svängig cajunlåt. ”Cheatin’, drinkin’, hurtin’ song” och ”Fixin’ to love you” är två låtar som inte tilltalar mig. Tempot sänks lite i ”Sign of a broken heart”. En av topparna på skivan är den svängiga shufflen ”If you were in my shoes”. Jag gillar också den lugna ”You’re still the one I dream of”. Ytterligare tvåtopplåtar är uptempolåten ”12 steps to drinkin’” och ”Sound of my heart breakin’” den senare en svängig shuffle. CDn avslutas med en radio edition av ”Watcha drinkin’”. En överraskande bra skiva som med sin variation av lugna och snabba låtar tror jag passar många av er. Att Jerry dessutom backas av suveräna musiker och ett härligt sound gör inte saken sämre. Ett givet köp för dig som gillar REAL COUNTRY. Publicerad: 2022-10-01   Artist: Dallas Wayne  Titel: Coldwater, Tennessee  Skivbolag: BFD/Audium Nashville  Recensent: Lars Thell  Betyg: 66-åriga Dallas Wayne föddes i Springfield, Missouri men växte upp i Barnson, Missouri och Cape Girardeau, Missouri. I mitten av 70-talet flyttade han till Nashville för att bli demosångare för olika musikförlag. Efter en sejour i Texas så bor han numera i Bristol, Tennessee där han mellan turnéerna arbetar som diskjockey. Jag har tidigare recenserat några av hans 13-14 soloalbum och jag har överlag givit honom höga betyg. Dallas är ju en av många mindre kända men ack så duktig artister som ägnar sig åt strikt country. Den här hans senast CD som innehåller tio låtar, samtliga från Waynes penna, är inget undantag. Producenten Buddy Canno i bjuder på en bra blandning av lugna ballader och ett par fyrfyror. CDn inleds med en lite snaggare låt ”I hit the road(and the road hit back). Den följs av en lugn ballad ”I’m back and lonelier than ever”. Titellåten ”Coldwater, Tennessee är också en lite lugnare låt som jag gillar. Skivans absoluta topplåt är den lugna ”He even brought her flowers” där vi får höra Bill Anderson recitera en vers, en fantastilsk text och en riktig tårdrypare där man lyssnar till varje ord. Den följs av ”Rock Bottom, population 1” som är en svängig shuffle i högt tempo som inte går att sitta still till, en riktigt bra låt. Wayne fortsätter i lite lugnare tempo i den vackra ”Under the overpass”. Tempot ökas något i Something inside”. Nästa låt som jag gillar är den lugna ”That should be me and you”, riktig bra låt. Den följas av ”If these walls could cry” som är en svängig fyrfyra som tillhör topparna på skivan. CDn avslutas med ”I’m your biggest fan” som är en lugn ballad. Har du inte upptäckt Dallas Wayne tidigare så är det dags nu. Publicerad: 2022-10-01   Artist: Bill Carter  Titel: Ramblin’ fever ”The Complete Recordings From 1953-1961  Skivbolag: Bear Family Records BCD 17650  Recensent: Lars Thell  Betyg: William Franklin Carter ”Bill Carter” föddes den 11 december 1929 i Eagleton, Arkansas. Efter en mellanlandning i Eageltown, Oklahoma flyttade familjen till Indio, Kalifornien. Bill är idag snart 93 år men Hans minne är fortfarande bra. I det lilla häftet (boken9 som medföljer denna minibox å berättar Bill olika minnen från sin korta karriär. Den varade ju bara knappa tio år vilket bara är att beklaga. Vi får bland annat höra om att han en kväll, när Bill var mitt i andra versen av ”Crazy Arms”, blev han beskjuten av en berusad man som trodde att Bill hade en affär med hans tjej. Bill och bandet fick slänga sig ner på golvet med kulor vinande omkring sig. Vi kan också läsa om. Vid ett annat tillfälle kom en avundsjuk artist upp på scenen i fyllan och villan och lovade att han skulle skjuta Bill efter hans framträdande. Bill fick slussas ut bakvägen och köras därifrån. Dagen efter träffade Bill killen som då var nykter och de pratade ut om händelsen. Vi får också läsa om bakgrunden till att Bill blev frälst och avslutade sin karriär för att i stället åka runt som sjungande predikant. Så till det musikaliska. Boxen innehåller två skivor med totalt 67 olika inspelningar varav några alternativtagningar och några tidigare outgivna låtar. Materialet är, som det var på den tiden, lite blandat med rock, rockabilly, gospel och country. Jag kommer att koncentrera mig på country och gospellåtarna. Första låten som jag gillar är ”A story book affair” som är en låt i mediumtempo med en steel i bakgrunden, låten skrevs av hans basist Vern Orr. Bill fortsätter med en cover av Marty Robbins fina ”I couldn’t keep from crying” som följs av J.D.Millers ”That’s me without you” en låt i stilla valstakt. Bill bjuder på några lugna fina låtar i ”Long lost girl”, ”Making believe”, ”More than a man can stand” och ”By the sweat of my brow”. På slutet av första skivan så får vi höra några gospellåtar där den svängiga “When God dips his love in my heart” är först ut. Den följs av bra versioner av ”Amazing Grace”, ”This world is not my home” och ”Where we never grow old”. Skivan avslutas med “Secret date” som är en svängig låt från 1960. Från den andra skivan så är ”The legend of Billy the kid” den första som fastnar. Bill fortsätter sedan med några gospellåtar, ”Cross road”, ”Good Lord to keep me happy”, ”Won’t you go there with me”, ”Thank you dear Lord” och ”Only a tramp on the street” de två senare i stilla valstakt. Vi får höra Colt 45 part 1 och 2 som handlar om pistolmannen Billy (bör vara Billy the kid), bra låtar i stilla valstakt. Bills största hit var ”Shot four times and dying” och det är ju den låten man förknippar honommed. En riktig bra låt är den lite lugnare ”The 12th man” från Bill Andersons penna, en av topparna på denna box. Ytterligare ett par bra låtar är ”From time to time” (Roger Miller och Bill Anderson) samt ”Lookin’ through the bars”. En mycket trevlig box som jag tror att alla som gillar 50-60-talscountry gillar. Mina tankar när jag lyssnar på boxen är ”tänk om han hade fortsatt att spela in countrylåtar ytterligare 10 år, vad hade vi haft då, jo en av de riktigt stora stjärnorna”. Publicerad: 2022-10-01   Artist: Dale Watson  Titel: Jukebox Fury  Skivbolag: Cleopatra Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Snart 60-åriga Dale Watson (han fyller den 7 oktober) är delvis skyldig till att Vår förening finns. Den 4 maj 1996 var jag och några kompisar i Säterdalen för att lyssna till Dale. På hemvägen föreslog jag att vi skulle starat en förening och ta artister till oss istället för att vi ska åka land och rike runt för att lyssna på countryartister. Efter att funderat hur vi skulle gå till väga så träffades några av oss hemma hos mig den 2 september och föreningen bildades. Dale har därefter följt mig genom åren (eller jag följt honom). Hans skivor har ju genom åren blivit riktiga glädjekällor då han har bjudit på härlig jordnära country på de dryga 30-tal album som han har släppt. Tyvärr tycker jag att han inte har lyckats med denna sin senaste CD ”Jukebox Fury” där jag inte känner igen honom. Kan det vara så att Dale och producenten Danny B. Harvey vill hitta en ny bredare publik, jag vet inte. CD innehåller tolv låtar som alla är covers från olika genrer, mest americana / alternativcountry. CDn inleds med ”Turn the page” från Bob Seegers penna och ”Sundown” som Gordon Lightfoot har skrivit. Dale fortsätter med ”Always on my mind” där Linda Gail Lewis är duettpartner i en skaplig version. Vi bjuds på Tony Joe Whites ”Polk Sallad Annie” och ”For what it’s worth” av Stephen Stills. I dden lite snabbare stökiga ”Treat her right” är Steve Crooper duettpartner. Ska jag utnämna en topplåt på skivan så får det bli Wayloncovern ”I’ve always been crazy” där Dale har Lorrie Morgan som duettpartner i en bra version. John Fogerty skrev ”Have you ever seen the rain” som är en bra låt. ”Bluer than blue” är en släpig ballad från Randy Goodruns penna. Dale gör en godkänd tolkning av Don Schlitz ”The Gambler” som ju Kenny Rogers hade en hit med. ”A horse with no name” är en låt av Dewey Bunnell, inte i min smak. CDn avslutas med ”Act naturally” som Vonie Morrison och Johnny Russel plitade ihop och som vi minns som en Buck Owens hit, här har Dale The Hillbilly Moon Explosion som duettpartner i en bra version. Nej tyvärr är det inte en skiva som jag fastnar för. Jag kan blunda och välja bland hans tidigare skivor och jag garanterar att jag blir betydligt mer nöjd med den jag får fram. Mitt råd är att du satsar på någon (eller några) av hans tidigare utgivningar. Publicerad: 2022-10-01   Artist: Erika Jonsson  Titel: Rootless  Skivbolag: Dixie Records (Eget bolag)  Recensent: Lars Thell  Betyg: Värmlandsbördiga Erica Jonsson har släppt sin tredje CD sedan debuten 2015. (De tidigare var Country Crush, 2015 och Countrybilly Train,2016.) Den här nya CDn ”Rootless” innehåller tolv låtar och stilen får väl betecknas som pop-rock-country likt den country som ofta produceras i uSA idag. CDn inleds med en lite lugnare låt ”The band”, Den följs av titellåten ”Rootless” som har lite mer av countryrock över sig och svänger bra. Tempot sänks lite i ”Drunk on you” och ”Reason to leave this bar”. En av skivans bästa låtar är den mjuka lite lugnare “Mother with a dream”. Så rockar Erica till det lite igen i ”Redneck Hollywood”. En av skivans bästa låtar är den lugnare ”Don’t kiss cowboys”. Efter denna så ökas tempot igen i ”Thanks but no thanks”. Erica bjuder på ytterligare en lugn låt i ”Heartache and blue”. Så ökar Erica tempot igen i ”Hey mama” och ”Last goodbye”. CDn avslutas med ”88 days” en låt i mediumtempo ”. Det här är en Cd för dig som gillar ite modernare form av country, inte riktigt min stil. Publicerad: 2022-10-01   Artist: Joshua Hedley  Titel: Neon Blue  Skivbolag: New West Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Joshua Hedley är född och uppvuxen i Naples, Florida. I mycket unga år fastnade ha för ljudet av en fiol och när han var åtta år fick han sin första fiol. När han var tolv år spelade med ”medelålders” musiker i sin hemtrakt. När han var nitton år flyttade han till Nashville och började som ”sideman” på Roberts Western World där han fortfarande uppträder både i bandet och som sångare. 2018 släppte Joshua sin första CD ”Mr. Jukebox” (recenserades i SCC-NYTT 2/2018) och den fick ett varmt mottagande. Nu kommer hans andra CD, med tolv låtar, och den innehåller strikt country åt honky-tonk-hållet. Inledningsspåret ”Broke again” är en lite stökig uptempo-låt, lite lik Alan Jacksons ”Chattahochie”. En av skivans bästa låt är den svängiga fyrfyran ”Country & western”, en topplåt. ”Old heartbroke blues” är en lite lugnare svängig låt. Ytterligare ett toppspår är shufflen ”The last thing in the world”. Joshua sänker tempot i den lite lugnare ”Down to my last lie” som är en fin låt som jag gillar. ”Free” är en lugn ballad. Titellåten ”Neon blue” är en snabb lite stökig låt i still med skivans första låt. Joshua sänker takten en del i ”Bury me with my boots on” och ”Found in a bar”. En av få ballader på skivan är “Let’s make a memory” en lugn fin låt. Så ökas tempot igen i ”Wonder if you wonder” som svänger till ordentligt. Skivan avslutas med en lite lugnare fin ballad ”River in the rain” som tillhör skivans bättre låtar. Tyvärr en skiva Publicerad: 2022-08-26   Artist: Charley Crockett  Titel: Lil’ G.L. Presents : Jukebox Charlie  Skivbolag: Son Of Davy Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Den här senaste CDn med Charley Crockett är den tredje som jag recenserar på lika många år. I SCC-NYTT 2/2020 var det The Valley,Son of Davy och i SCC-NYTT 2/2021 var det C.H. sings the songs of James Hand. Den här nya skivan innehåller fjorton låtar och med så många låtar så är det alltid några som inte riktigt håller måttet. Skivan inleds med ”Make way for a better man” som är en svängig uptempo-låt. Ett av skivans bästa spår är fyrfyran ”Lonely in person” från Tom T. Halls penna som Buddy Meredith spelade in 1964, en riktig topplåt. En annan bra låt är den lite lugnare ”Diamond Joe” som Charley har skrivit. Han har också skrivit ”Where have all the honest people gone” som går i mediumtempo. Ännu en topplåt är ju shufflen ”Jukebox Charliy” som vi minns som Johnny Paychecks hitlåt. Chrley fortsätter med Tom T. halls underfundiga ”I hope it rains at my funeral”. Tempot ökas lite i den svängiga “Battle with the bottle” en låt som jag gillar. Efter denna tar sig Charley an George Jones hit från 50-talet ”Out of control” och han gör den full rättvisa. En av få ballader på skivan är ”Same old situation” som jag minns från en Red Sovine-inspelning. Skivan avslutas med ännu en George Jones-låt ”Between my house and town” som är en svängig låt i mediumtempo. En helt okej skiva, men om du ska köpa en skiva med Charley Crockett så satsa på ”Sings James Hand” den är bättre, tycker jag. Publicerad: 2022-08-26   Artist: Michelle Malone  Titel: 1977  Skivbolag: SBS Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Michelle Malone är en singer/songwriter som kommer från Atlanta Georgia, USA. Trots att hon har hållit på med musik och spelat in skivor sedan debuten 1988 så är hon ett nytt namn för mig. Den här, hennes senaste Cd, innehåller tio låtar och består mestadels av lugna ballader. Första låten på skivan ”Not who I used to be” är en låt i lugnt tempo. Samma sak gäller för ”Know my name”. Tempot ökar något i ”Even the queen” som tillsammans med ”River song” som går i något lite snabbare tempo, är två av skivans bästa låtar. ”Bodyguard” är en lugn ballad. Michelle ökar tempot något i ”Dust bowl man” innan hon återgår till en stillsam ballad i ”Buck knife man” som tillhör de bättre låtarna på skivan. I ”Powder keg” är det knappt styrfart. Skivans bästa låt är ”Georgia made” som är en lugn men ändå lite gungande låt. Michelle fortsätter i samma tempo med avslutningsspåret ”Daggers”. Gillar du lugna ballader så är detta en skiva Publicerad: 2022-08-26   Artist: Sylvia Winters Chapman  Titel: This Journey  Skivbolag: Egen utgåva  Recensent: Lars Thell  Betyg: Sylvia Winters är det väl inte så många i det här landet som känner till trots att hon har uppträtt i såväl Furuvik som hos oss i Ingatorp och Vimmerby. Sylvia var på vår countryfest i Ingatorp i oktober 2000. Året efter uppträdde hon i Furuvik och på sommartorget i Vimmerby. Det här är en ny CD med Sylvia och den innehåller tolv låtar med religiösa texter där Sylvia har skrivit tio av dem själv eller tillsammans med någon. Kompet är strikt countrykomp med bland andra Mike Johnson på steel och Mike Headrick på steel och elgitarr. CDn inleds med den välkända ”If Jesus comes tomorrow”, en lugn fin låt som Vern Gosdin och Max D. Barnes har skrivit, en av skivans bästa låtar. Den följs upp av ”Get ready” en uptempolåt från Sylvias penna. Sylvia fortsätter med ytterligare ett par låtar som hon har skrivit ”I am his and he is mine” som går i mediumtempo och ”Right where they are” som är en lugn fin låt. En av topparna på skivan är ”My cup runs over” som går i stilla valstakt. Tempot ökar lite i den svängiga ”Higher higher”. Ännu en bra låt är titellåten ”This journey” som går i mediumtempo liksom ”Mama’s front porch”. Ännu en av topparna på skivan är den lugna ”Daddy’s song”, en riktigt fin låt. Ytterligare en låt i stilla valstakt är ”Life comes at you fast”, en låt som jag gillar. Sylvia fortsätter med Larry Lattimers fina låt ”Shady grove”, en mycket bra låt. Sista låten på skivan är den lugna ”Resting on Jesus knee”. En mycket bra CD med religiösa texter från en bra sångerska och mycket bra kompmusiker som backar henne. Skivan kan köpas via : sylviawinters.sc@gmail.com www.SylviaWintersChapman.com Hälsa från Smålands Country Club Publicerad: 2022-08-26   Artist: Dennis Ledbetter  Titel: Unapologetically Country  Skivbolag: Saint And Sinner Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Jag recenserade Dennis första Cd ”My life is a country song” i SCC-NYTT nr 4 2016. Sedan dess har Dennis släppt två fullängds-CD och en Ep med tre låtar. Så kommer nu denna EP/CD med sex låtar. Skivan inleds med titellåten ”Unapologestically country” som är en lite rockig låt. Den följs av en av skivans bästa låtar ”Red Creek expedition” som är en svängig låt i lite högra tempo. Så drar Dennis ner lite i takten i ”I never gave up”. En av de låtar jag gillar bäst är den lite lugnare men ändå svängiga ”The pen don’t lie”. I ”Smack dab” ökar tempot, en bra låt att bugga eller dansa linedance till. Skivan avslutas med en lite lugnare låt ”I love you more (when you’re not at home” där Dennis sjunger duett med Reggie Nora, en låt som tillhör de bättre på skivan. Publicerad: 2022-08-26  «« | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 | »» Register över alla recenserade skivor på hemsidan Sök efter recensioner

Adress: Smålands Country Club C/o Lars Thell, Stångågatan 37, 598 37 VIMMERBY. Telefon: 0492-137 62, E-mail: lars.thell@home.se, Hemsida: www.smalandscountryclub.tk