«« | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 | »»  Artist: KARLA-THERESE KJELLVANDER & ROCKRIDGE BROTHERS  Titel: Dance, Monster, To My Soft Song  Skivbolag: Red Rock Recordings, Playground  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Svenska Karla-Therese började sin musikkarriär i punkbandet Sindy Kills Me. Numera är hon annars mest känd som duettpartner åt sin singer-songwriter make Christian Kjellvander (som här medverkar på låten ”Rock Island Line”). Under sommaren 2008 kontaktade hon bandet Rockridge Brothers och frågade om de ville spela in en skiva med henne. Resultatet av detta samarbete kan vi nu ta del av. Rockridge Brothers har vi kunnat se på olika svenska festivaler sedan början av 2000-talet. Stilmässigt är skivan folkaktig bluegrass i första hand som sen blandat in lite gospel och hillbillly i sig. Skivan bjuder på totalt 11 låtar, där det blandas mellan egenkomponerat och covers. Singellåten ”New Season” är en bra låt med en drivande bluegrasskomp i sig. Den skulle kunnat vara en låt från Cookies N Beans, ävne om Karla-Thereses röst bär låten utan problem. Hon har en väldigt bra röst för bluegrassmusiken. Även låten ”Down Down Down” har goda möjligheter till att få speltid i radiostationerna tycker jag. Banjospelaren Kristian Herner förtjänar att omnämnas, likaså Ralf Fredblad på fiol. De bjuder på flera fina solon på skivan, men vi som sett Rockridge live vet att hela kvartetten är mycket kompetenta musiker. Mina favoritlåtar på skivan är de redan nämna låtarna ”New Season” och ”Down Down Down” samt ”Church Street Blues”, ”Hard To Love” och religiösa ”Where No One Stands Alone”. Det är låtarna med mest ”klassisk” bluegrasskänsla över sig som tilltalar mig mest på skivan. Publicerad: 2012-09-26   Artist: EILEEN JEWELL  Titel: Butcher Holler – A Tribute To Loretta Lynn  Skivbolag: Signature Sounds, Rootsy  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Eileen Jewell, en av våra personliga favoriter, har gjort en ny skiva. Denna gång handlar det om en hyllningsskiva till countryleganden Loretta Lynn. Totalt bjuds vi på 12 låtar, mestadels handlar det om ganska så okända Lynnlåtar, men några av hennes större låtar finns med i kvartetten ”Fist City”, ”Don’t Come Home A-Drinkin’”, ”You’re Looking At Country” och ”You Ain’t Woman Enough”. Musiken står Jewells egna band för, vilket tillför att hela inspelningen känns ”tight”, samspelt och med en tidsenlig känsla på en mer gammeldags skivinspelning. Bandet består av Jerry Miller – gitarr + steel, Johnny Sciascia på bas och trummisen Jason Beek. Jewell försöker sig inte på att göra några stora omvandlingar av låtarna från originalen, utan följer dem ganska så till punkt och pricka och visar istället upp hur bra låtar Lynn gjort genom åren (då samtliga av skivans låtar är skrivna av Lynn). Mina personliga favoriter på denna starka hyllning är: ”Another Man Loved Me Last Night”, ”A Man I Hardly Know”, ”Fist City”, den lite råa ”This Haunted House” och ”Don’t Come Home A-Drinkin’”. En mycket stark skiva med Eileen. Bara att inhandla. Publicerad: 2012-09-26   Artist: DIERKS BENTLEY  Titel: Up on the Ridge  Skivbolag: Capitol Nashville  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Dierks Bentley lämnar country och gör här en bluegrassplatta. Det är hans femte skiva i ordningen och det har förekommit en del bluegrasspår på hans tidigare skivor, så detta lilla musikaliska utstick är ingen stor överraskning. ”Risken” har dock gått hem, då skivan legat uppe på topp-10 mest sålda countryalbum sen den släpptes i början av juni, samt blivit CMA-nominerad som årets album. Producenten för skivan är Jon Randall Stewart, och bland musikerna märks ett antal duktiga bluegrassmusiker som Ronnie McCoury (mandolin), hans bror Rob (banjo), Bryan Sutton (gitarr), Rob Ickes (dobro) och Stuart Duncan (fiddle). Dessutom gästar artister som Kris Kristofferson, Miranda Lambert och Jamey Johnson skivan. Skivan inleder med titelspåret som är en bra låt med ett bra tryck i sig. ”Fallin’ For You” är en lite mer trög låt, men väldigt bra. Största glädjen för min del dock är att Dierks och gänget dammar av den gamla klassikern ”Rovin’ Gambler”, som spelats in av otaliga bluegrass- och countryartister. De gör en riktigt fin och fartig version av låten. Andra bra spår på skivan är ”Bad Angel” (med Lambert och Johnson), den lugna avslutningslåten ”Down in the Mine”, ”Love Grows Wild” och en bluegrassversion av rockbandet U2’s ”Pride (in the Name of Love)”, där Del McCoury medverkar. En bra bluegrassplatta, även om det allt finns lite countrytendenser i vissa låtar. Jag håller Dierks Bentley till att vara en av de bästa sångarna bland ”det nya gardet” countryartister. Denna skiva visar att han oerhört mycket talang att göra mer än enbart country. Denna skiva gav mig mersmak. Publicerad: 2012-09-26   Artist: BLANDADE ARTISTER  Titel: Twistable Turnable Man: Tribute to Shel Silverstein  Skivbolag: Sugar Hill rec.  Recensent: Lars Thell  Betyg: Shel Silverstein (1930-1999) var en mångsysslare som skrev barnböcker, tecknade, sjöng och skrev även ett antal hitlåtar under framförallt 1970-talet. Bl.a. fick bandet Dr Hook och Bobby Bare ett par hits genom hans låtar. Silversteins mest kända komposition är nog å andra sidan låten ” A Boy Named Sue” som blev en stor hit för Johnny Cash 1969. Nu 11 år efter hans död kommer en hyllningsskiva ut, där artister som Bobby Bare (både Sr och Jr), Kris Kristofferson, rockbandet My Morning Jacket, Andrew Bird och Lucinda Williams medverkar. Skivan bjuder på hela 15 stycken spår där alla artister gör varsin låt (utom My Morning Jacket som gör två stycken) från Silversteins låtkatalog. Nanci Griffith har dock skrivit en egen låt, baserad på en av hans mer kända barnböcker, vilket resulterar i den fina låten ”The Giving Tree”. Bland låtarna som finns med här är t.ex. ”Sylvia’s Mother”, ”Queen of the Silver Dollar”, ”On the Cover of the Rolling Stone” och ”Daddy What If”. Skivan inleder annars med en riktigt fin version av “Lullabyes, Legends & Lies” framförd av My Morning Jacket. Andra riktigt bra låtar här är t.ex. Kris Kristoffersons humoristiska ”The Winner”, ”This Guitar is For Sale” med John Prine, ”The Living Legend” med Bobby Bare (Sr) och 84-årige Ray Prices version av ”Me & Jimmie Rodgers”. De flesta av låtarna framförs i ganska snarlika versioner som originalen, men Boxmasters gör t.ex. en lite fartigare version av ”Sylvia’s Mother”, men jag anser att Dr Hook gör den bättre än Thornton och grabbarna. En fin hyllning till en ganska bortglömd och speciell låtskrivare. Publicerad: 2012-09-26   Artist: ELIZABETH COOK  Titel: Welder  Skivbolag: 31 Tigers, Rootsy  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Elizabeth Cook är tillbaka med en ny skiva. Anledningen att skivan heter ”Welder” förklaras med att hon själv smälts ner och formats om. Verkligen inte något jag vill läsa precis innan jag sätter in skivan i skivspelaren. Jag gillade hennes countrystil innan och kände mig oroad över detta med att ”forma om sig”. Nya skivan produceras av Don Was, som tidigare bl.a. producerat Rolling Stones och Kris Kristofferson. Stilen här är dock hyfsat likt hennes tidigare alster, som tur är. Låten ”Not California” är en väldigt fin lugn låt. Cook får finbesök av herrarna Buddy Miller, Rodny Crowell och Dwight Yoakam som alla tre körar på låtar på plattan. Skivan består av hela 14 spår, Cook har skrivit nio utav dem. Bland de andra märks en cover på Frankie Millers gamla ”Blackland Farmer” samt en låt som hennes mamma, Joyce, skrivit. Cooks make Tim Carroll har sen skrivit två ballader till skivan, han spelar även gitarr, banjo och munspel på plattan. Skivan balanserar mellan att vara klämkäck och mer känslosam, något som ändå inte stör skivan, då Cook klarar av bådeock. Jag gillar framförallt ”Heroin Addict Sister”, den lugna ”Girlfriend Tonight”, svängiga ”Snake in the Bed” och ”I’ll Never Know”. Även ”Mama’s Funeral” är en väldigt fin och rörande ballad. Elizabeth Cook fortsätter att utvecklas, men lämnar inte den traditionella countryn bakom sig. Jag finner ingen mer passande förklaring till denna skiva än att kalla den en modern hillbillyskiva. Publicerad: 2012-09-26   Artist: KRIS KRISTOFFERSON  Titel: Please Don’t Tell Me How The Story Ends  Skivbolag: Light in the Attic, Border  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Här är en skiva med 16 stycken tidigare outgivna demoinspelningar från Kris Kristofferson inspelade mellan 1968 och 1972. Som extra bonus följer det med en 60-sidigt häfte med bl.a. en ingående biografi och Kristoffersons egna kommentarer om varje inspelning på skivan. Det är rakt igenom väldigt spartanska versioner vi bjuds på här, framförallt är stämningen väldigt avslappnad då det på ett par låtar stoppas och startas om på. På majoriteten av låtarna är det endast Kris och hans gitarr – mycket likt hur han numera framför låtarna. Vissa låtar bidrar några ur hans band som t.ex. Billy Swan, Stephen Bruton eller Donnie Fritts med lite uppbackning. Kvalitén på ljud är det inte det minsta fel på, vilket vi numera tar för givet. Det finns flera klassiska Kristoffersonlåtar som t.ex. ”Just the Other Side of Nowhere” och den allra första inspelningen av ”Me & Bobby McGee” som inleder skivan. Jag gillar framförallt låtarna ”Please Don’t Tell Me How The Story Ends”, “Billy Dee”, ”Duvalier’s Dream”, ”When I Loved Her” och ”Come Sundown”. En skojig skiva, som annars kanske mest är den inbitne och redan frälsta. Avslutningsvis ett stort plus för det väl genomarbetade CD-häftet. Publicerad: 2012-09-26   Artist: MARTY STUART  Titel: Ghost Train  Skivbolag: Sugar Hill rec.  Recensent: Marcus Thell  Betyg: En ny CD med en av mina stora favoriter, Marty Stuart, är alltid välkommet. Numera återfinns Stuart på Sugar Hill, där han släppte en lite bluegrassdoftande skiva under 1980-talet. Denna gång är det dock en strikt country skiva som han släpper, vilket faktiskt var ett tag sen han gjorde då han gjort en rad olika temaplattor de senaste åren. Skivan spelades in i den anrika Studio B-studion, där Stuart även gjorde sin allra första studioinspelning som 13-åring för bluegrasslegenden Lester Flatt. Nu bestod kompbandet av Stuarts egna Famous Superlatives som fått en finfin förstärkning i form av steelgitarristen Ralph Mooney. Skivan består av 14 låtar, varav 3 instrumentala spår samt en cover på Warner Macks gamla hit från 1960-talets mitt, ”The Bridge Washed Out”. Resten av låtarna har Stuart varit delaktig i att skriva. Mina personliga favoriter på denna starka skiva är ”A World Without You”, ”I Run To You”, den Jimmie Rodgers-doftande ”Ghost Train Four-Oh-Ten”, ”Drifting Apart” och den spöklika ”Hangman” som Marty skrev tillsammans med Johnny Cash endast fyra dagar innan han avled. En bra traditionell countryplatta från en av försvararna av den gamla tidens countrymusik. Publicerad: 2012-09-25   Artist: DALE JETT & HELLO STRANGER  Titel: Going Down The Valley  Skivbolag: Wampiland Music  Recensent: Lars Thell  Betyg: Dale Jett är son till Jeanette Carter och därmed barnbarn till A.P och Sara Carter och det förplägar. Hello Stranger består av Dale som spelar gitarr och autoharp och sjunger, hustrun Teresa spelar ståbas och Oscar Harris som spelar gitarr, autoharp, mandolin och sjunger. I övrigt så medverkar också Bill Clifton på något spår. Av skivans fjorton spår är åtta från morfar A.P’s penna. Det här är en CD som tar oss lyssnare tillbaka till rötterna av vår musik. Vi får njuta av hela femtiotvå minuter av traditionell country i Carter Family stil. Första spåret ”Hello Stranger” är en lite snabbare låt där Dale och Oscar växelsjunger, en härlig låt. Bandet fortsätter med en traditionell sång ”How Do You Do” där en autoharp svarar för en mjuk bakgrund till Dale och Oscar’s sång. En av de första sångerna jag hörde med Carter Family var ”My Dixie darling” och det är fortfarande en av mina favoriter som här framförs på ett föredömligt sätt. ”I Wouldn’t Mind Dying” är en sacred song i lite snabbare takt,en topplåt. Jag gillar också den lite långsammare ”My Native Home”. En av topparna på CD’n är ”The Cyclon Of Rye Cove” där det bjuds på skön stämsång till en gripande text Ännu en topplåt är ”No Depression In Heaven” som följs av ytterligare en topplåt ”The Poor Orphan Child”. Det här är en CD som jag spelar om och om igen och detta trots att det inte finns en enda fyrfyra bland låtarna. Hur kan det komma sig? Jo skivan är helt enkelt så jäkla bra och uppfriskande trots att de flesta av sångerna är snart ett hundra år gamla. Köp och du blir inte besviken, men risken finns att du vill ha mer av detta band. Publicerad: 2010-12-17   Artist: SHANE WORLEY  Titel: Honky Tonk History  Skivbolag: Country Discovery Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Vår gamle vän Shane Worley har åter varit hos Mike Headrick i Micronstudion och resultatet är som vanligt mycket bra. CD’n inleds med en låt av Shane’s stora förebild och idol Waylon Jennings uptempolåten ”Rainy Day Woman” där Waylon steelgitarrist under många år, Ralph Mooney, ”steelar” tillsammans med Mike Headrick. Den följs av den lite lugnare ”Is This The Beginning Of The End” som Shane gör till en topplåt. Även nästa spår ”Heart Don’t Stop Stoppin’ On Me Now” är en topplåt. Shane tolkar även Townes Van Zandt’s ”Pancho & Lefty” på ett förtjänstfullt sätt. Efter denna bjuds vi på Hank Williams Jr’s ”The Blues Man”. Waylon får bidra med ännu en uptempolåt ”You Asked Me To”. Där vi åter får njuta av Ralph Mooney’s steelspel. På det efterföljande spåret har Mike friskat upp Lefty Frizzell’s topplåt ”I Love You A Thousand Ways”. Så dras tempot ner i den lugna ”House With No Curtains” en låt med bra text. En av topparna på CD’n tycker jag är ”Don’t Let Your Sweet Love Die” där Mike bjuder på fint dobrospel . Shane har själv totat ihop ”Every Waylon Needs A Jessie” och det är en kanonlåt. Vi får sedan an lite annorlunda version av Billy Joe Shaver’s ”Old Chunk Of Coal”. Sista spåret har Mike skrivit ”Mooney Had His Back” som bjuder på suveränt steelspel av Mike. Det här är en CD för dig som gillar strikt country. Publicerad: 2010-12-17   Artist: LAURA CASH  Titel: Awake But Dreaming  Skivbolag: Cash House Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Laura är gift med John Carter Cash och är alltså sonhustru till Johnny Cash. Laura har producerat denna sin första CD själv och jag tycker att hon har lyckats riktigt bra. CD’n är ljusårfrån den popsmörja som många av dagens kvinnliga artister ägnar sig åt. Kompet består av toppmusiker som Lloyd Green, Pete Wade, Pig Robbins, Gene Chrisman, Bobby Flores, Dennis Crouch, Andy Reiss och Laura själv på fiddle. Laura har lyckats få Loretta Lynn och George Jones att rekommendera CD’n och jag kan bara hålla med om lovorden även om inte alla spåren är i min smak. Jag ska nämna de jag har fastnat för. ”The Image Of Me” är en shuffle som Harlan Howard har skrivit. Hank Snow sålde bra med ”Wasted Love” en lite lugnare shuffle. Leslie York har skrivit ”Tomorrow I’ll Cry” som är en mycket bra låt. En av topparna på CD’n är Betty Sue Perry’s ”Before I’m Over You” som Loretta Lynn hade en hit med 1964. Laura bjuder på en duett med Jason Carter i ”Look What You’ve Done”, ännu en topplåt. Laura får ett extra plus i kanten för sin goda smak att plocka upp Vern Stovall’s ”Who’ll Be The First” en absolut topplåt. Hyllningen till Roy Acuff ”Song For Roy”(Country Music’s King) har Laura skrivit själv, en fin hyllning. CD’n avslutads med en sacred song ”Matthew Twenty-Four” och det är en bra avslutning på en bra CD. Jag hoppas att Laura snart kommer med en ny CD till dess kommer denna att snurra flitigt. Publicerad: 2010-12-17   Artist: GEORGETTE JONES  Titel: A Slightly Used Woman  Skivbolag: Heart Of Texas Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Med föräldrar som Tammy Wynette och George Jones har Georgette troligen fått countrymusik till både frukost, middag och kvällsmat. Vad har hon då gjort med detta arv? Jo röstmässigt finns det lite Tammy i henne och låtvalet är det inte så mycket att klaga på. Georgette inleder med Tammy’s ”A Slightly Used Woman” som är en lugn ballad. Hon följer upp denna med ”Leaving Yesterday”, en lugn låt som hon har skrivit ihop med Jeff Ross. Pappa George har fått bidra med ”The Race Is On” som är en riktig uptempolåt. En av skivans toppar är fyrfyran ”Second Time Around” skriven av Brandy Davidson. Ännu en fyrfyra är ”You Don’t Hear”. Mamma Tammy hade en storsäljare med ”I Still Believe In Fairy Tales” och Georgette gör en bra tolkning av denna topplåt. En av mina favoritlåtar på skivan är ”You And Me And Time” där pappa George sjunger duett med Georgette. Efter denna kommer Tammy’s listetta ”I Don’t Wanna Play House” som jag tycker att Georgette gör mycket bra. CD’n avslutas med en sacred song ”Precious Memories” i en fullt godkänd version. Materialet är inspelat vid tre olika sessions varav de sju första med gänget som brukar finnas med på Heart Of Texas skivor. Jag tycker att detta är en fullt godkänd debut för Georgette även om inte alla tolv spåren tilltalar mig. Provlyssna gärna före ett köp. Publicerad: 2010-12-17   Artist: DAVID FRIZZELL  Titel: Counting On Love To Save Me  Skivbolag: Nashville America Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Vår bekanting David Frizzell har varit i studion igen. Han har skrivit alla tolv låtarna på CD’n utom en ”Mama’s Arms” som Janice Magliacane har skrivit texten till och David musiken. Materialet på David’s skivor har på senare år blivit lite ”släpigare”. Denna CD är inget undantag, men det innebär ändå inte att den är tråkig att lyssna till eftersom texterna är bra. Jag har hittat några spår som jag tycker öjer sig lite över de övriga. Den första är ”My Angelina” som går i stilla valstakt. Skivans absolut bästa spår är ”Take My X-Wife, Please” som har en bra text och ett bra tempo med en steel som backar upp föredömligt. I balladen ”Illusion” sjunger David duett med Amy Clawson, en topplåt. Jag gillar även tidigare nämnda ”Mama’s Arms” som är en lugn ballad med text som är en hyllning tillmodern för hennes kärlek och omtanke. I ”No Reason For Sunday This Week” höjs tempot något och det är en bra låt. Det här är en CD att sitta och lyssna till. Jag saknar några fyrfyror för att höja tempot. Vi får väl se om det kommer några på nästa CD. Provlyssna före ett köp. Publicerad: 2010-12-17   Artist: ERIN HAY  Titel: Blue Country Song  Skivbolag: Westwood International Records  Recensent: Lars Thell  Betyg: Erin Hay är en tjej som gillar strikt country och det visar hon här på sin senaste CD som hon har producerat ihop med Lonnie Ratliff. Kompet är strikt countrykomp med Perley Curtis på steel och Jim Unger på fiddle har fått fritt spelrum. Första spåret ”I Walk Before I Crawl” är en fyrfyra som jag gillar. Den följs av en fin ballad med titeln ”Between An Old Memory And Me”. Så höjs tempot i ytterligare en fyrfyra ”Empty Arms” som är en topplåt. Erin friskar sedan upp minnen från sextiotalet med ”Harper Valley P.T.A.” som Jeannie C. Riley hade en hit med. Balladen ”Looks Like Lonesome” hoppar jag snabbt över för att digga ännu en fyrfyra ”Don’t Call Me From A Honky Tonk”, engrym låt.Titellåten ”Blue Country Song” är en lite lugnare låt som jag också gillar. Jag hoppar sedan över den släpiga ”In For A Heartache” och swinglåten ”Country Music King”. Balladen ”Long Days” är däremot en låt som jag gillar. Det gäller också för den lugna ”Somebody Led Me Away”. Sista spåret är en lugn ballad ”In Slow Motion”, titeln säger allt. Jag hade önskat att Erin avslutat med en lite snabbare låt. Blandad kompott med några riktiga toppar, men faktum kvarstår, Erin är en mycket duktig countrysångerska och hon är COUNTRY. Publicerad: 2010-12-17  «« | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 | »» Register över alla recenserade skivor på hemsidan Sök efter recensioner

Adress: Smålands Country Club C/o Lars Thell, Stångågatan 37, 598 37 VIMMERBY. Telefon: 0492-137 62, E-mail: lars.thell@home.se, Hemsida: www.smalandscountryclub.tk