«« | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 | »»  Artist: Jolie Holliday  Titel: Lucky Enough  Skivbolag: Eget bolag  Recensent: Lars Thell  Betyg: Jolie Holliday hade vi nöjet att höra live här i Vimmerby i april 2002. Hon hade då nyligen släppt sin första CD ”A Real Good Day”. Här kommer hon med sin, såvitt jag vet, andra CD och den ger mersmak. Jolie är en mycket duktig sångerska som förtjänar stora framgångar. CD’n inleds med en lite lugnare låt ” I’m Coming Home To You” och fortsätter i samma stil med ”Better off” en låt med en bra text. Även ”I Don’t Need Champagne” är en lite lugnare låt. En av de bättre låtarna på CD’n är balladen ”I’ll Try Anything” som följs av skivans bästa spår ”No Thanks”. Skivan avslutas med titellåten ”Lucky Enough” som går i lite snabbare takt. I kopet hörs bland andra Hank Singer på fiddle och mandolin och Mike Johnson på steel. Det här är en CD som väl försvarar sin plats i samlingen. Publicerad: 2012-09-26   Artist: Will Banister  Titel: Turned Her On To Country  Skivbolag: Eget bolag  Recensent: Lars Thell  Betyg: Will Banister är ett nytt namn för mig och en mycket trevlig bekantskap med en bra röst, lite åt en ung Merle Haggard. Will har skrivit alla låtarna på CD’n och det finns några riktiga guldkorn bland de elva spåren.CD’n är producerad av Johnny Mulhair som också spelar många av instrumenten i kompet. Av titeln på skivan så förstår ni att det är strikt country det handlar om här. Titellåten ”I Turned Her On To Country” inleder och det är en riktig kanonlåt. På spår tre bjuder Will på en lugn ballad med titeln ”I Hate Santa Fe” (Tessa’s Song). Så ökar han tempot i fyrfyran ”I’ve Never Been Any Other Way” en av topparna på skivan. ”Give Me One Minute” är en gungig låt med lite south of the border-känsla. Ytterligare ett toppspår, kanske skivans bästa, är ”I really Had Her Going” och den följs av en lugn ballad ”You Remind Me”, en av mina favoriter. Will höjer tempot något i ”I Don’t Wanna Lose You” ännu en bra låt och han fortsätter med en härlig shuffle i ”Since I Lost You”. Jag gillar också den lugna ballade ”If I Had Time” som handlar om brusten kärlek. Cd’ns sista spår är en härlig fyrfyra med titeln ”Hurtin’ Song”. Du som gillar strikt country ska inte tveka utan se till skaffa ett xemplar genom att kontakta någon direktimportör eller gå in på Will’s hemsida www.willbanister.com Publicerad: 2012-09-26   Artist: Broken Roads  Titel: Waiting To Go  Skivbolag: Eget bolag CD02BR  Recensent: Lars Thell  Betyg: Det här är Stockholmsbandet Broken Roads andra CD. Bandet bjuder på en blandning av rockabilly - och country låtar. De inleder CD’n med en riktig ”rökare” i högt tempo. På spår två får vi höra en härlig shuffle ”One Step Beyond”, där gästspelande Ulf Sterling får briljera på sin steelguitar, skivans bästa spår tycker jag. ”Fallin” är en gungande rockabilly-låt som följs upp med bluegrassinfluerade ”Waiting To Go”. I ”Holy Cow” bjuds vi på en kul rockig låt. Bandet har gjort en lite annorlunda tolkning, med lite bluegrass-touch, av Dolly Parton’s ”Do I Ever Cross Your Mind”. Vi bjuds också på en bra version av Bill Phillips topplåt ”Put It Off Until Tomorrow”. I slutet av CD’ n rockar bandet till det på tre spår. Som avslutning bjuder de på skivans enda ballad ”Lullaby”. Jag hade gärna hört flera sådana ballader. Merparten på CD’n är rockigare låtar. jag vill framhålla systrarna Tjernberg som sjunger mycket bra. Gillar du rockabilly kommer du säkert att gilla denna CD. Är du mer en countryfreak så provlyssna före ett köp. Publicerad: 2012-09-26   Artist: GRETCHEN WILSON  Titel: I’ve Got Your Country Right Here  Skivbolag: Redneck Records, Sony BMG  Recensent: Lars Thell  Betyg: Gretchen Wilson, 37, är tillbaka, nu på eget bolag som sen i sin tur har avtal med hennes tidigare bolag, Columbia. Wilson har haft svårt att få till mer framgångar på listorna sedan hon slog igenom med dunder och brak med låten ”Redneck Woman” 2004. Skivan här inleder med titelspåret som stilen dock går mer mot skränig sydstatsrock än någon strikt country. Första singeln från skivan, ”Work Hard, Play Harder” är en bra, svängig countrylåt dock. Tredje spåret är en lugn fin låt som heter ”I’m Only Human”, nog skivans stora höjdpunkt. Andra favoriter från skivan är ”Outlaws & Renegades”, ”Blue Collar Done Turned Red” och svängiga ”The Earrings Song”. Materialet är bitvis väldigt skränigt och lite högljutt mot sydstatsrock-country. Det finns dock även ett par riktigt bra strikta countrylåtar, samt lite lugnare material. Om Gretchen Wilson får mer framgång nu när hon är ”sin egen” återstår att se. Det ska i vart fall vara spännande att följa hennes utveckling nu när hon får lite friare händer att göra den musik som hon själv vill. Första försöket lämnade helt klart mersmak, även om skillnaden från hennes tidigare skivor inte är så nämnvärt stor. Publicerad: 2012-09-26   Artist: MARK CHESNUTT  Titel: Outlaw  Skivbolag: Saguaro Road  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Mark Chesnutt gör en hyllningsskiva til några av sina idoler och outlaw-musiken. Bland artisterna vars låtar finns med här är t.ex. Waylon Jennings, Willie Nelson, Hank Williams Jr., Guy Clark, Billy Joe Shaver och Kris Kristofferson. Skivan är producerad av Pete Anderson, mest känd för sina produktioner för Dwight Yoakam, och Amber Digby medverkar som duettpartner på Waylon Jennings fina ”A Couple More Years”. Problemet med en sådan här skiva är att det finns många versioner av ett antal av dessa låtar, och Chesnutts versioner bidrar inte så ofta till något nytt ljus över dem. Flera här är bara lite sämre versioner än originalen, vilket är tråkigt. Dock ska Chesnutt och Anderson ändå ha en eloge för att de i flera fall ansträngt sig och plockat upp lite mer mindre kända låtar från stora artister. Givetvis finns det ett par bra spår här likväl. Av skivans 12 låtar gillar jag ”Whiskey Bent & Hell Bound”, ”Country State of Mind”, ”Loving Her Was Easier (Than Anything I’ll Ever Do Again)” och “Freedom to Stay” allra bäst. Publicerad: 2012-09-26   Artist: MARY GAUTHIER  Titel: The Foundling  Skivbolag: Razor & Tie  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Mary Gauthier, 48, är en spännande artist. Hon har under sin relativt korta karriär inom country-folkgenren (första plattan kom ut 1997) släppt sju album och är framförallt väldigt hyllad för sin skiva ”Mercy Now” från 2005. Denna skiva är utan tvekan hennes mest personliga. Denna skiva är en biografisk skiva som handlar om hennes händelsefulla liv. Hennes mamma gav upp Mary efter födseln och hon adopterades bort. Gauthier rymde hemifrån i 15-års åldern genom att stjäla sina föräldrars bil och brottades sen med både alkoholism och drogmissbruk och levde hos olika vänner och bekantskaper. Senare kom hon att få struktur på sitt liv och började läsa filosofi på universitet innan hon startade en cajunrestaurang som hon senare skötte om i elva år innan hon skrev sin första låt som 35-åring. Men åter till denna skiva. Mary har under senare åren försökt hitta sin mamma, och hittade slutligen henne enbart för att bli avvisad. Skivan produceras av Mike Timmons, som annars är med i bandet Cowboy Junkies. Stilen kan liknas vid t.ex. Lucinda Williams, John Prine eller Gillian Welch. Jag är väldigt förtjust i Gauthiers väldigt fria stil där hon använder sig av många olika instrument i låtarna som t.ex. orgel, dragspel eller enbart lugna gitarrer. Det förekommer givetvis mycket känslor i Marys röst, när hon sjunger om både uppväxtåren och sin mamma. Skivan har 13 spår, varav tre stycken är korta instrumentala snuttar på runt en halvminut vardera. Bland mina favoriter på denna väldigt starka och personliga skiva är ”Sweet Wordse”, den Bob Dylan-doftande ”Walk in the Water”, titelspåret ”The Foundling”, den lugna ”Mama Here, Mama Gone”som är bland det bästa jag hört det året i musikväg och ”Blood is Blood”. En skiva där texterna är oerhört berörande. Kan varmt rekommenderas. Publicerad: 2012-09-26   Artist: KARLA-THERESE KJELLVANDER & ROCKRIDGE BROTHERS  Titel: Dance, Monster, To My Soft Song  Skivbolag: Red Rock Recordings, Playground  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Svenska Karla-Therese började sin musikkarriär i punkbandet Sindy Kills Me. Numera är hon annars mest känd som duettpartner åt sin singer-songwriter make Christian Kjellvander (som här medverkar på låten ”Rock Island Line”). Under sommaren 2008 kontaktade hon bandet Rockridge Brothers och frågade om de ville spela in en skiva med henne. Resultatet av detta samarbete kan vi nu ta del av. Rockridge Brothers har vi kunnat se på olika svenska festivaler sedan början av 2000-talet. Stilmässigt är skivan folkaktig bluegrass i första hand som sen blandat in lite gospel och hillbillly i sig. Skivan bjuder på totalt 11 låtar, där det blandas mellan egenkomponerat och covers. Singellåten ”New Season” är en bra låt med en drivande bluegrasskomp i sig. Den skulle kunnat vara en låt från Cookies N Beans, ävne om Karla-Thereses röst bär låten utan problem. Hon har en väldigt bra röst för bluegrassmusiken. Även låten ”Down Down Down” har goda möjligheter till att få speltid i radiostationerna tycker jag. Banjospelaren Kristian Herner förtjänar att omnämnas, likaså Ralf Fredblad på fiol. De bjuder på flera fina solon på skivan, men vi som sett Rockridge live vet att hela kvartetten är mycket kompetenta musiker. Mina favoritlåtar på skivan är de redan nämna låtarna ”New Season” och ”Down Down Down” samt ”Church Street Blues”, ”Hard To Love” och religiösa ”Where No One Stands Alone”. Det är låtarna med mest ”klassisk” bluegrasskänsla över sig som tilltalar mig mest på skivan. Publicerad: 2012-09-26   Artist: EILEEN JEWELL  Titel: Butcher Holler – A Tribute To Loretta Lynn  Skivbolag: Signature Sounds, Rootsy  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Eileen Jewell, en av våra personliga favoriter, har gjort en ny skiva. Denna gång handlar det om en hyllningsskiva till countryleganden Loretta Lynn. Totalt bjuds vi på 12 låtar, mestadels handlar det om ganska så okända Lynnlåtar, men några av hennes större låtar finns med i kvartetten ”Fist City”, ”Don’t Come Home A-Drinkin’”, ”You’re Looking At Country” och ”You Ain’t Woman Enough”. Musiken står Jewells egna band för, vilket tillför att hela inspelningen känns ”tight”, samspelt och med en tidsenlig känsla på en mer gammeldags skivinspelning. Bandet består av Jerry Miller – gitarr + steel, Johnny Sciascia på bas och trummisen Jason Beek. Jewell försöker sig inte på att göra några stora omvandlingar av låtarna från originalen, utan följer dem ganska så till punkt och pricka och visar istället upp hur bra låtar Lynn gjort genom åren (då samtliga av skivans låtar är skrivna av Lynn). Mina personliga favoriter på denna starka hyllning är: ”Another Man Loved Me Last Night”, ”A Man I Hardly Know”, ”Fist City”, den lite råa ”This Haunted House” och ”Don’t Come Home A-Drinkin’”. En mycket stark skiva med Eileen. Bara att inhandla. Publicerad: 2012-09-26   Artist: DIERKS BENTLEY  Titel: Up on the Ridge  Skivbolag: Capitol Nashville  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Dierks Bentley lämnar country och gör här en bluegrassplatta. Det är hans femte skiva i ordningen och det har förekommit en del bluegrasspår på hans tidigare skivor, så detta lilla musikaliska utstick är ingen stor överraskning. ”Risken” har dock gått hem, då skivan legat uppe på topp-10 mest sålda countryalbum sen den släpptes i början av juni, samt blivit CMA-nominerad som årets album. Producenten för skivan är Jon Randall Stewart, och bland musikerna märks ett antal duktiga bluegrassmusiker som Ronnie McCoury (mandolin), hans bror Rob (banjo), Bryan Sutton (gitarr), Rob Ickes (dobro) och Stuart Duncan (fiddle). Dessutom gästar artister som Kris Kristofferson, Miranda Lambert och Jamey Johnson skivan. Skivan inleder med titelspåret som är en bra låt med ett bra tryck i sig. ”Fallin’ For You” är en lite mer trög låt, men väldigt bra. Största glädjen för min del dock är att Dierks och gänget dammar av den gamla klassikern ”Rovin’ Gambler”, som spelats in av otaliga bluegrass- och countryartister. De gör en riktigt fin och fartig version av låten. Andra bra spår på skivan är ”Bad Angel” (med Lambert och Johnson), den lugna avslutningslåten ”Down in the Mine”, ”Love Grows Wild” och en bluegrassversion av rockbandet U2’s ”Pride (in the Name of Love)”, där Del McCoury medverkar. En bra bluegrassplatta, även om det allt finns lite countrytendenser i vissa låtar. Jag håller Dierks Bentley till att vara en av de bästa sångarna bland ”det nya gardet” countryartister. Denna skiva visar att han oerhört mycket talang att göra mer än enbart country. Denna skiva gav mig mersmak. Publicerad: 2012-09-26   Artist: BLANDADE ARTISTER  Titel: Twistable Turnable Man: Tribute to Shel Silverstein  Skivbolag: Sugar Hill rec.  Recensent: Lars Thell  Betyg: Shel Silverstein (1930-1999) var en mångsysslare som skrev barnböcker, tecknade, sjöng och skrev även ett antal hitlåtar under framförallt 1970-talet. Bl.a. fick bandet Dr Hook och Bobby Bare ett par hits genom hans låtar. Silversteins mest kända komposition är nog å andra sidan låten ” A Boy Named Sue” som blev en stor hit för Johnny Cash 1969. Nu 11 år efter hans död kommer en hyllningsskiva ut, där artister som Bobby Bare (både Sr och Jr), Kris Kristofferson, rockbandet My Morning Jacket, Andrew Bird och Lucinda Williams medverkar. Skivan bjuder på hela 15 stycken spår där alla artister gör varsin låt (utom My Morning Jacket som gör två stycken) från Silversteins låtkatalog. Nanci Griffith har dock skrivit en egen låt, baserad på en av hans mer kända barnböcker, vilket resulterar i den fina låten ”The Giving Tree”. Bland låtarna som finns med här är t.ex. ”Sylvia’s Mother”, ”Queen of the Silver Dollar”, ”On the Cover of the Rolling Stone” och ”Daddy What If”. Skivan inleder annars med en riktigt fin version av “Lullabyes, Legends & Lies” framförd av My Morning Jacket. Andra riktigt bra låtar här är t.ex. Kris Kristoffersons humoristiska ”The Winner”, ”This Guitar is For Sale” med John Prine, ”The Living Legend” med Bobby Bare (Sr) och 84-årige Ray Prices version av ”Me & Jimmie Rodgers”. De flesta av låtarna framförs i ganska snarlika versioner som originalen, men Boxmasters gör t.ex. en lite fartigare version av ”Sylvia’s Mother”, men jag anser att Dr Hook gör den bättre än Thornton och grabbarna. En fin hyllning till en ganska bortglömd och speciell låtskrivare. Publicerad: 2012-09-26   Artist: ELIZABETH COOK  Titel: Welder  Skivbolag: 31 Tigers, Rootsy  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Elizabeth Cook är tillbaka med en ny skiva. Anledningen att skivan heter ”Welder” förklaras med att hon själv smälts ner och formats om. Verkligen inte något jag vill läsa precis innan jag sätter in skivan i skivspelaren. Jag gillade hennes countrystil innan och kände mig oroad över detta med att ”forma om sig”. Nya skivan produceras av Don Was, som tidigare bl.a. producerat Rolling Stones och Kris Kristofferson. Stilen här är dock hyfsat likt hennes tidigare alster, som tur är. Låten ”Not California” är en väldigt fin lugn låt. Cook får finbesök av herrarna Buddy Miller, Rodny Crowell och Dwight Yoakam som alla tre körar på låtar på plattan. Skivan består av hela 14 spår, Cook har skrivit nio utav dem. Bland de andra märks en cover på Frankie Millers gamla ”Blackland Farmer” samt en låt som hennes mamma, Joyce, skrivit. Cooks make Tim Carroll har sen skrivit två ballader till skivan, han spelar även gitarr, banjo och munspel på plattan. Skivan balanserar mellan att vara klämkäck och mer känslosam, något som ändå inte stör skivan, då Cook klarar av bådeock. Jag gillar framförallt ”Heroin Addict Sister”, den lugna ”Girlfriend Tonight”, svängiga ”Snake in the Bed” och ”I’ll Never Know”. Även ”Mama’s Funeral” är en väldigt fin och rörande ballad. Elizabeth Cook fortsätter att utvecklas, men lämnar inte den traditionella countryn bakom sig. Jag finner ingen mer passande förklaring till denna skiva än att kalla den en modern hillbillyskiva. Publicerad: 2012-09-26   Artist: KRIS KRISTOFFERSON  Titel: Please Don’t Tell Me How The Story Ends  Skivbolag: Light in the Attic, Border  Recensent: Marcus Thell  Betyg: Här är en skiva med 16 stycken tidigare outgivna demoinspelningar från Kris Kristofferson inspelade mellan 1968 och 1972. Som extra bonus följer det med en 60-sidigt häfte med bl.a. en ingående biografi och Kristoffersons egna kommentarer om varje inspelning på skivan. Det är rakt igenom väldigt spartanska versioner vi bjuds på här, framförallt är stämningen väldigt avslappnad då det på ett par låtar stoppas och startas om på. På majoriteten av låtarna är det endast Kris och hans gitarr – mycket likt hur han numera framför låtarna. Vissa låtar bidrar några ur hans band som t.ex. Billy Swan, Stephen Bruton eller Donnie Fritts med lite uppbackning. Kvalitén på ljud är det inte det minsta fel på, vilket vi numera tar för givet. Det finns flera klassiska Kristoffersonlåtar som t.ex. ”Just the Other Side of Nowhere” och den allra första inspelningen av ”Me & Bobby McGee” som inleder skivan. Jag gillar framförallt låtarna ”Please Don’t Tell Me How The Story Ends”, “Billy Dee”, ”Duvalier’s Dream”, ”When I Loved Her” och ”Come Sundown”. En skojig skiva, som annars kanske mest är den inbitne och redan frälsta. Avslutningsvis ett stort plus för det väl genomarbetade CD-häftet. Publicerad: 2012-09-26   Artist: MARTY STUART  Titel: Ghost Train  Skivbolag: Sugar Hill rec.  Recensent: Marcus Thell  Betyg: En ny CD med en av mina stora favoriter, Marty Stuart, är alltid välkommet. Numera återfinns Stuart på Sugar Hill, där han släppte en lite bluegrassdoftande skiva under 1980-talet. Denna gång är det dock en strikt country skiva som han släpper, vilket faktiskt var ett tag sen han gjorde då han gjort en rad olika temaplattor de senaste åren. Skivan spelades in i den anrika Studio B-studion, där Stuart även gjorde sin allra första studioinspelning som 13-åring för bluegrasslegenden Lester Flatt. Nu bestod kompbandet av Stuarts egna Famous Superlatives som fått en finfin förstärkning i form av steelgitarristen Ralph Mooney. Skivan består av 14 låtar, varav 3 instrumentala spår samt en cover på Warner Macks gamla hit från 1960-talets mitt, ”The Bridge Washed Out”. Resten av låtarna har Stuart varit delaktig i att skriva. Mina personliga favoriter på denna starka skiva är ”A World Without You”, ”I Run To You”, den Jimmie Rodgers-doftande ”Ghost Train Four-Oh-Ten”, ”Drifting Apart” och den spöklika ”Hangman” som Marty skrev tillsammans med Johnny Cash endast fyra dagar innan han avled. En bra traditionell countryplatta från en av försvararna av den gamla tidens countrymusik. Publicerad: 2012-09-25  «« | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 | »» Register över alla recenserade skivor på hemsidan Sök efter recensioner

Adress: Smålands Country Club C/o Lars Thell, Stångågatan 37, 598 37 VIMMERBY. Telefon: 0492-137 62, E-mail: lars.thell@home.se, Hemsida: www.smalandscountryclub.tk