Artist: Dick Curless
Titel: The Basement Tapes
Bolag: East Coast Records
Av: Lars Thell
Dick Curless ”The Baron Of Country Music” avled den 25 mars 1995 på grund av cancer i magen endast 63 år gammal. Han är väl mest känd och ihågkommen för sina truckdriving songs även om han spelade in mycket annat också under sin 30 år långa karriär. Den här CDn som släpptes 2023 innehåller hela tjugo låtar och kom till på grund av att dottern Terry bad sin far att spela in några låtar från sin tidiga produktion som hon ville ha som ett minne av honom. Tanken var inte att detta skulle ges ut offentligt. I det lilla häftet som medföljer skivan så minns Terry att Dick berättar när hans far och en kompis satt hemma i köket och spelade mestadels låtar med tragiska texter som ofta slutade med att både fadern och kompisen satt och grät. (Det tycker jag visar vad country handlar om, känslor). De sexton första låtarna spelades in i Wildwood Studios Nashville 1990 och de femton första låtarna är det bara Dick med sin gitarr. På spår16 det mågen Bill Chinnock som spelar gitarr, på spår 17-20 spelar Bill munspel och på sista låten spelar också Harry King piano och Jay Andrews steel. Spår 17-20 spelades in i The Artist Group i Maine 1993. Eftersom skivan innehåller hela 20 låtar så ska jag bara nämna några av dem, även om alla förtjänar ett omnämnande. CDn inleds med ”Cottage in the pines” en lugn fin ballad. Dick fortsätter i samma lugna tempo med ”Heart talk” och ”My side of the night” den senare en av skivans bästa låtar. En av få lite snabbare låtar är ”Cupid’s arrow”. I ”Rocky mountain queen” visar Dick sina färdigheter i joddling. I en stillsam fin ballad ”When dad was around” minns Dick sin far, mycket vackert. Dick fortsätter med ”So little and lovely” en lugn lite gungande låt. I ”Memories, an old picture and a ring” ökas tempot något, en av skivans toppar. Jag gillar också den lugna lite gungande ”Nobody”. Tempot ökar lite i ”Steel rails” som är lite svängig. Ytterligare ett par låtar som fastnat lite extra är ”In the middle of a teardrop” och ”Changing times” båda lugna lite gungande låtar. Skivan avslutas med Hank Williams ”I’m so lonesome I could cry” i en lugn fin version som lyfts av kompet med piano, munspel och steel, mycket bra. Vad säger man då om en skiva där det mest handlar om lugna ballader framförda med ett enkelt gitarrkomp. Det kanske inte faller alla i smaken, men jag har bara ett ord. Supercalifragilisticexpialidocious. (Det betyder extremt bra, hämtat från Mary Poppins). Jag skulle kunna ge dubbla fem hattar utan tvekan. Jag njuter varje gång som jag spelar den, och det är ofta. Jag garanterar att du blir nöjd om du köper denna CD.
(publicerad: 2024-06-15)
|
